torsdag 22 januari 2015

Antisemitismen i Sverige

I går sände Uppdrag Granskning ett uppmärksammat reportage om den växande antisemitismen i Sverige. Jag har själv inte sett reportaget, men av reaktionerna att döma var det fullkomligt vedervärdigt.

Däremot ägnade jag en del av kvällen till att lyssna på Lilla Drevet, som tog upp antisemitismen utifrån ett annat perspektiv. Trots att fyra judar mördades i terrorattentatet i Paris, just för att de var judar, har diskussionerna om detta varit mer eller mindre tysta. Nästan all diskussion har landat kring hur vi ska motverka islamofobin. Jag har själv funderat en hel del kring detta men i Lilla Drevet förde man diskussionen till punkt.

Lika intressant var att de drog en ofrånkomlig slutsats: orsaken till att antisemitismen inte diskuteras i Sverige beror på att den inte passar in i den konventionella postmarxistiska beskrivningen av rasism. Detta är så anmärkningsvärt att jag tar det en gång till: orsaken till att antisemitismen inte diskuteras i Sverige beror på att den inte passar in i den konventionella postmarxistiska beskrivningen av rasism.

Det finns tre saker som gör detta extra känsligt för vänstern. Det ena är att det den postmarxistiska teorin anses vara så allmängiltig att denna borde innefatta även antisemitismen ifall den skulle vara användbar. Men betydligt allvarligare är själva sakfrågan. Rasism är inte vilken fråga som helst för postmarxisterna. Nej, det är den allra viktigaste frågan de har. Det är ondska i dess allra renaste form. Den tredje biten är att om antisemitism inte är så allvarligt då närmar de sig en nazistiska uppfattningarna i en av nazisternas kanske allra viktigaste fråga.

Nej, de två bilderna av antisemitismen i Sverige måste bli ett uppvaknande för de politiker och makthavare som fortfarande har delar av förståndet kvar. Det är dags att vända denna vänster ryggen och börja se efter andra lösningar att bygga ett samhälle med mindre hat och mindre motsättningar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar