fredag 18 april 2014

"Förklara för mig hur du kan säga emot" forts

Förra inlägget handlade om min kollega, med en postmodernistisk syn på tillvaron, och exempel på hur man gärna bortser från sådant som är rimligheter, men gärna lägger till generella resonemang.

Idag ska det handla om Frida Boisen och hennes ganska märkliga artikel från häromveckan. Hon fick en hel del kritik för detta, bl.a. av professorn i juridik, Mårten Schultz:



Programmet Medierna hade försökt att nå henne för en kommentar. De lyckades efter en vecka. Här är hennes svar (28:40). Jag tycker nog intervjuaren kunde ha pressat henne mer, inte minst eftersom hon svarar, som hon läst domen trots att hon erkänner att hon inte hade det, utan bara gått på hörsägen.

Men jag låter er själva ta ställning till hur relevant hennes resonemang är.

Uppdaterat: Viktig text föll bort från tidigare. Nu är den kompletterad och förhoppningsvis okej.

onsdag 9 april 2014

"Förklara för mig hur du kan säga emot"

bad jag en gång en försvarare av postmodernism, "varför du försvarar sådant som är helt osannolikt, uppenbara påhitt och efterhandskonstruktioner."

"Du har fel", fick jag till svar. "Jag tycker dessa berättelser är trovärdiga, eftersom de ju så tydligt visar på hur maktstrukturerna fungerar i praktiken."

Med denna korta inledning lämnar jag över till Dan Josefsson om Quick.

tisdag 8 april 2014

Denna gillade jag

En person som omfattat de post-strukturella dogmerna om att den som definierar sig i underläge har privilegiet att vara den som får uttala sig. Men får man ifrågasätta hur relevant den rätten är?

Det är en essä av Qaisar Mahmood inläst av honom själv för OBS i Sveriges Radio.

Vem äger narrativet om uttalandet när det ändå alltid är någon annan som uttalar sig i dennes ställe, för dennes sak.

måndag 7 april 2014

Stephen Hicks i Stockholm



Ni som följt min serie kommer känna igen det mesta i presentationen, men lyssna gärna igenom den i alla fall. Och/eller läs analysen av den första halvan av föredraget av Aktivarum.

söndag 6 april 2014

Hittade denna föreläsning...

...om postmodernism.



Lite annorlunda approach än Hicks, men underhållande i alla fall. Föreläsaren heter Daniel Bonevac och undervisar på University of Texas i Austin.

----

Efter tips från bland andra Susanna Varis hittade jag denna charmiga text, signerad Erika Hallhagen, SvD-Kultur, som svar på Erik Helmerssons text på DNs ledarsida tidigare i veckan om fotbollsvåldet.

Lägg märke till hur Hallhagen inte verkar intresserad av att förhindra fotbollsvåldet per se. Istället vill hon att vi ska se strukturerna, mansnormen, som genom mäns tävlan oundvikligen leder fram till våldet. Denna ganska absurda slutsats eller efterhandskonstruktion är inget svårt att slå hål på. Det är bara att jämföra med andra idrotter, såsom handboll, hockey, eller varför inte kampsport, för att inse att den teorin inte stämmer. Eller se hur de stora sporterna på andra sidan Atlanten, totalt saknar det europeiska fotbollsvåldet. Eller detta.

Lägg också märke till att hon inte direkt bemöter Helmerssons påstående, utan använder hans artikel för att implicit referera till honom som en vit, kränkt man. För att han vägrar se hennes sanning om mäns våld, som hon bildat av att läsa en bok av Stephan Mendel-Enk (en reportagebok om några killar som slåss, och som med samma breda, rationaliserande penslar målas ut över hela manligheten).

Men min poäng är inte bara den empatilöshet som präglar artikeln. Jag vill också peka på narrativet och sanningsanspråken. Beskrivningen av män som monster, manligheten som det onda och hur män aldrig kan vara nog så kritiska emot sig själva. Det spelar ingen roll att hennes historia inte håller ihop, så länge hon kan peka på de löst kopplade strukturerna av manlighet. Det handlar om att passa in berättelsen i den neomarxistiska världsbilden. Hoppas bara att fler kan se igenom det.

fredag 4 april 2014

Neo-marxistisk postmodernism

Den sista delen handlar om något som jag kallar för neo-marxism. Det är förstås inte en helt korrekt term, men ganska nära. De flesta postmodernismer har sina rötter i marxismen och har gjort om den till neo-marxism. Jag vet inte om jag fått med själva definitionen av neo-marxism, men själv menar jag synen på världen som en makt-kamp mellan olika grupper, såsom Marx själv beskrev det, men att det inte gäller bara klass (den kamp som Marx beskrev), utan även kön, hudfärg, sexuell läggning, kultur och så vidare.



Så har vi kommit till slutet på min serie postmodernismföreläsningar. Från och med nu är jag ute på okända vatten, och vart jag tänker fortsätta är ännu inte bestämt, även om jag har en del idéer.

Jag föreslår att ni tittar resten av dr Hicks filosofiska serie (märkt Part 14), och även läser hans bok. Den går också att till sin helhet lyssna Youtube, inläst av författaren själv.

torsdag 3 april 2014

Postmodernismens metafysik

Framställningen som dr Hicks gör i dagens korta visning, är hur postmodernismen ställer sig i jämförelse med andra inriktningar den jämförs med premodernism och modernism för vissa "metafysiska" parametrar. Den är väl värd sina minuter av genomlyssnande.



----

För övrigt är Stephen Hicks i Sverige på ett kort besök för att lansera sin bok.

onsdag 2 april 2014

Postmodernismens attack

Jag är tillbaka till videovisningarna igen. Idag börjar en lektion om hur postmodernismen förnekar upplysningens världsbild. De kallar den exkrement och manipulering/bedrägeri.



Det finns givetvis ett par former av dubbelmoral i detta sätt att förneka framgången. I ett mellanspel citerade jag Hicks bok om postmodernismen. Att så tvärsäkert avfärda vårt samhälle kan man förstås bara göra om man gör avkall på att inga absoluta sanningar finns.

Men det finns också ett populistiskt utnyttjande av det som gjort positiv vetenskap så framgångsrik, nämligen dess undflyende svar när någon annan hävdar sin sanning. Alla som kan lite om naturvetenskapens historia vet att det funnits viktiga paradigm-skiften (som nästan alltid överdrivs i betydelse) och som fått vetenskapen att ifrågasätta gamla sanningar.

Jag tror inte att man som seriös vetenskapsman helt kan avfärda vissa teorier om att "vite, kristne, medelålders mannen" har satt prägel på vetenskapens inriktning; att det faktiskt kan ligga något i den kritiken. Det har nästan bara varit vita, kristna män som drivit vetenskapen framåt, bortsett från de som inte har varit vita, kristna män förstås. Men så länge som nya idéer så lätt kan avfärdas som humbug (även i humbug-världen har männen dominerat för övrigt), så finns givetvis ingen anledning att lämna inslagna vägen.

Jag återkommer i morgon med mer.

tisdag 1 april 2014

Första april

Föreslår därför att läsa valfri text om postmodernistism. Ironi, sarkasm och cynism passar denna dag.

Själv fortsätter jag i morgon.